Vad är tvål
Varför gör man sin egen tvål? Varför inte bara köpa en tvål i mataffären?
I mitt fall är väl svaret på den första frågan kanske mest för att jag är lite knäpp, väldigt nyfiken och har förmågan att nörda ner mig i ämnen jag finner intressanta. För visst finns det tvål att köpa som inte innehåller kemikalier, som är ekologisk och som dessutom är bra för min hud. MEN, det är ju skitkul att göra sin egen tvål helt enkelt.
Varför inte bara köpa en tvål i mataffären då? Den frågan finns det många svar på, var ska jag börja? Jo, för det första – så är det faktiskt inte tvål om man nu ska vara petnoga.
Enligt Svenska Akademiens Ordbok, så är tvål:
”..rengöringsmedel (numera vanl. bestående av natriumsalter av högre fettsyror oftast i form av ett (hanterbart) stycke (äv. koll.) l. (med annan kemisk sammansättning) i flytande form) i sht avsett att användas l. använt (tillsammans med vatten) för personlig hygien; .. ”
Vilket på svenska betyder att tvål blir det när lut och fett går ihop och bildar ett salt (ja, tvål är salt – det är därför det svider att få tvål i ögat)
MEN – om man är lite nyfiken och vänder på en tvål i mataffären, och läser innehållsförteckningen – så finns det oftast varken lut eller fett, utan syntetiska tensider och andra kemikalier. Ganska många tvålar innehåller även små mängder av både cancerframkallade -, och hormonstörande ämnen – knäppt va? Man får nämligen ha nästan vad som helst i kosmetika, bara man skriver det i innehållsförteckningen. Men eftersom innehållsförteckningen skrivs enligt INCI (International Nomenclature for Cosmetic Ingredients), som är en blandning av vetenskapliga namn, engelska och kemiska namn – så är det ju inte så lätt för någon utan kemistexamen att förstå – för vi skulle ju naturligtvis aldrig köpa en tvål som det t.ex. stod ”innehåller små mängder av cancerframkallande medel” på.
Så, därför köper inte jag tvål när jag är i mataffären.
Finns det lut i tvål? Det låter ju inte så hälsosamt det heller direkt. Nja, när man GÖR tvål, så använder man lut (Natriumhydroxid), men när lut och fettsyror gått ihop till sitt alkaliska salt med glycerin (glycerin finns naturligt i vegetabiliska och animaliska fetter och oljor) – så finns det ingen lut kvar – bra va? Och nej, man kan inte göra riktig tvål utan lut. På tvålspråk heter det att lutet förtvålar fettet.
Men förutom att man inte ska köpa tvålar som innehåller farliga saker, vad spelar det för roll om man tvättar sig med tensider eller förtvålat fett? Man blir väl ren av båda? Jo, man blir ren av tensider också såklart – tensider och tvål är uppbyggda på i stort sett samma sätt – de har både en ände som är hydrofil (den änden gillar vatten) och en som är hydrofob (den änden gillar inte vatten) – så man kan både lösa upp fett och smuts och skölja bort löddret. Men – en tvål gjord på tensider har ingenting att TILLFÖRA, den rengör – that’s it! Så då tillsätter de mjukgörande ämnen, parfymer och sånt (vi ska inte ens prata om hur mycket skit parfymer innehåller – HUVVA), så att huden ska kännas så där underbar som tjejerna i reklamfilmerna försöker övertyga en om.
En TVÅL däremot, den tillverkar man genom att ha i för mycket fett – det kallas för att tvålen är överfettad och innebär att det finns för mycket fett för mängden lut att förtvåla – så tvålen blir fet (nej, inte som ett paket smör). Har man olivolja som överfettning så får huden ta del av olivoljans goda egenskaper när man tvättar sig, har man ricinolja får huden ta del av dess egenskaper – ja, ni förstår – MUMMA som vi säger på Gotland!
Så, tvätta dig inte med ”tvål” från mataffären – tvätta dig med riktig tvål i stället!
På bilden tvättar Lisa 5 år, händerna med kaffetvålen jag håller på att ta fram ett bra recept på. Det är hennes favorit – ”för den är så fin mamma” 🙂
