Presentation av mina tvålar

Det här inlägget innehåller en presentation av mina barn, förlåt – jag menade såklart mina tvålar!

Hur de kom till, varför de kom till och varför de innehåller vad de gör

Hantverkstvål följer, men några undantag, oftast vissa regler. All tvål görs såklart genom att man förtvålar fett med Natriumhydroxid, och kvar i tvålen är glycerinet som finns naturligt i fett. En tvål är ett hydroxidsalt (det är därför den svider om man får tvål i ögonen).

Men en hantverkstvål är ju såklart så mycket mer än ett salt. En hantverkstvål är ju alldeles, alldeles underbar (nej, just ja, det var ju en bal på slottet).

Som tvåltillverkare behöver man rätt mycket kunskap för att kunna skapa en tvål från grunden. Ha koll på vilka egenskaper olika fetter har i tvål, vilka fetter som passar tillsammans i vilka mängder och vad de har för effekt på hud och hår.

Man kan göra enkla tvålar på enbart ett fett, eller väldigt komplexa tvålar med specifika sammansättningar av fetter och andra ämnen för att få en tvål med ett specifikt syfte. Ju mer man experimenterar, desto mer förstår man hur mycket det finns kvar att lära.

Två tvålar med relativt lika recept, kan vara väldigt olika.

En bra tvål

En bra bastvål innehåller ofta Kokosolja – det är en billig olja som är väldigt rengörande och ger ett stabilt, ganska mjukt lödder. Till det läggs en fet olja, Olivoljan till exempel, är väldigt vanlig i tvålrecept – den känns härlig på huden, men ger i sig inte så mycket bubbligt lödder. Ricinoljan är en älskad olja i tvålrecept – den ger hårda bubblor och ett hållbart lödder, det är också en fet olja som återfuktar huden bra. Man kan göra en alldeles fantastisk tvål på dessa oljor – om man experimenterar lite med proportionerna, lagrar tvålarna i några månader, och sen utvärderar vad de olika proportionerna av fett ger för egenskaper gällande lödder, rengörande förmåga och hur huden känns efteråt.

Och så börjar man med tvåltillverkning, i alla fall gjorde jag det. När jag började så fanns det inte så många som höll på med tvål, inga recept i omlopp på internet och inte så många som delade med sig om hur de gjorde. Jag testade mig fram, misslyckades tusen gånger – men lyckades också ibland och lärde mig av det.

Det jag lärde mig ledde fram till mina tvålar, och nu ska du får stifta lite närmre bekantskap med dem.

Solsikka

Solsikka betyder Ringblomma på Gutamål (de flesta av mina produkter har namn inspirerade av Gutamål, eftersom jag bor på Gotland), jag älskar Ringblommor och ville ha dess fina egenskaper i en av mina tvålar. Det var också ett litet experiment för att se om de hudvårdande egenskaperna överlevde den ganska brutala processen när fett blir tvål.

Jag börjar med att låta torkade ringblommor från min trädgård ligga och dra i både Oliv- och Rapsolja – ungefär ett dygn på svag värme. Samma sak gör jag med vattnet jag ska lösa upp Natriumhydroxiden i – jag brygger ett starkt te på Ringblommor som får stå och dra i kylskåpet i flera dagar.

Resten är enkelt, Olivolja, Rapsolja (från Gotland såklart) för att de är så fina på huden, Kokosolja för rengöring och hård tvål och Ricinolja för härligt lödder.

Solsikka är min minst överfettade tvål (förutom schampotvålarna), då jag vill ha den så hård som möjligt så den ska tåla att ligga på handfaten och bli använd många gånger per dag. En mer överfettad tvål hade per automatik blivit mjukare och inte lika hållbar. Jag tycker Solsikka är en mycket bra ”tvätta händernatvål” – den håller länge, den rengör bra och den både återfettar och återfuktar utan att man ska behöva smörja in händerna efter tvätt.

Te&Hånnung

Te&Hånnung började även den som ett experiment – dels – hur fet kan jag göra en tvål utan att den tappar formen och blir ett kladd? Dels – hur mycket honung kan jag ha i en tvål utan att den blir en vulkan under förtvålningsprocessen? Förtvålningsprocessen är en exoterm reaktion – den skapar värme, och tillsätter man någonting sött till den, så skapar den värme så kraftigt att tvålen faktiskt kan explodera – men främst så bränner hydroxiden det söta, så allt blir en hemsk, illaluktande massa (tro mig, det misstaget har jag gjort).

Jag har varit biodlare i några år nu, och att kunna använda min egen honung i mina tvålar är så kul!

Svaret på mina frågor tog ett antal tvålrecept och ett antal månader att komma fram till. Te&Hånnung är en riktig diva att ha att göra med vid tillverkningen. Temperaturena måste vara helt rätt, jag måste mixa i en evighet och smeten måste vara exakt rätt konsistens när jag häller den i formarna. Sen måste jag springa till min tvålkyl (som måste vara iskall) och ställa in limporna med exakt rätt antal kylklampar mellan sig så inte tvålen blir för varm. Gör jag fel får jag sota för det.

Resultatet blev i alla fall en fet tvål, så fet att man kan tvätta sig i ansiktet med den, den har en diskret doft av citrus och är så fullpackad med honung att man blir extra mjuk i huden efter tvätt. Men Te&Hånnung är för mycket diva för att ligga på ett handfat och bli använd hela tiden – då blir den grinig och kladdig. Te&Hånnung vill vara med dig i duschen eller på badkarskanten, den vill skämma bort dig och vara nåt du längtar efter.

Kåisa

Kåisa var enbart kul att göra. Hur gotländsk kan man göra en tvål egentligen? Och vad skulle den heta? Som tur är har jag en kompis som är grym på Gutamål (följ henne på hennes Instagramkonto som heter gutamal). Hon berättade för mig att man kallar på lammen genom att ropa ”Kåis kåis, ja kom så Kåisa då, och så finns det massor med variationer om det är baggar, tackor eller lammungar man ropar på såklart).

På Gotland odlas det mycket Rapsolja, en helt otrolig olja för huden – visste du att den har kortisonliknande egenskaper? Men Rapsoljan i sig har för mycket oförtvålbara ämnen och en sammansättningar av fettsyror som inte ger vare sig en hård tvål eller speciellt bra lödder. Så vad skulle ja använda då? Kokosolja produceras inte direkt på Gotland, även om vi har bra klimat här. Djurfett i form av Talg (kofett) använde jag redan i min tvål för husdjur ”Djaurvän” så den visste jag gav en fin tvål. Men går det att göra en tvål på bara två fetter? Och vill folk använda en tvål gjort på djurfett?

Kåisa är annorlunda än både Solsikka och Te&Hånnung. Kåisa har varken Kokosolja eller Ricinolja – två oljor som används nästan uteslutande för att de ger rengöring, hård tvål och lödder. Lammfettet i Kåisa ger en hård tvål, så ett problem ur världen – men varken djurfett eller Rapsolja ger mycket lödder. Lösningen blev lång lagringstid – för en långlagrad tvål ger mer lödder (t.ex. så är Castiletvålen från Spanien som är en ren olivoljetvål, ofta lagrad i sex månader).

Men Kåisa var hemskt tråkig, all Rapsolja gjorde den gul. Så vad finns det för naturliga färgämnen på Gotland? Hur färgar man ull, och håller de färgämnena i en basisk tvål (de flesta naturliga färgämnen blir bruna av högt pH-värde), Krapprot visade sig hålla färgen ganska så bra även i förtvålningsprocessen (även om den bleknar från starkt rödorange till en pastellig rosa). Och så lite torkade rosblad och lavendel från min trädgård så blev ju Kåisa riktigt fin.

Men löddrar som Solsikka och Te&Hånnung med deras kokos- och ricinoljor gör den inte. Kåisa är krämig och supersnäll, rengör milt milt (men löser fett och smuts som ett proffs pga kemiregeln ”lika löser lika”) och eftersom Lammfett har en likartad sammansättning som vårt eget hudfett Sebum, tas Kåisas överfettning upp fint av huden. Kåisa är både en bra handtvättartvål på grund av att den håller sig hård även vid mycket användning, men även så fet att den kan användas i duschen till hela kroppen och ansiktet.

Jag hoppas du tyckte om att läsa om mina tvålar, I det HÄR inlägget presenterar jag mina schampotvålar!