Presentation av mina schampotvålar

I mitt förra inlägg skrev jag om mina tvålar, hur de kom till och varför de innehåller vad de gör.

Och nu tänkte jag berätta samma sak om mina schampotvålar.

Vad är det egentligen för skillnad på schampotvål och tvål man använder till kroppen och händerna – tvål är väl tvål?

Det är skillnad på tvål och tvål

I mitt tycke är det skillnad på tvål och schampotvål – inte i grundsammansättningen – fetter som förtvålas med en hydroxid, utan i detaljerna.

Det som skiljer mina schampotvålar från mina vanliga tvålar är främst fyra saker:

1. De har en mindre andel överfettning. Hår kan inte ta upp fett, utan det lägger sig som en hinna utanpå, så mina schampotvålar innehåller bara så mycket fett som hårbotten behöver, men inte så mycket att håret blir fett.
2. De har en annan sammansättning av fetter. Till exempel har jag aldrig Olivolja i en schampotvål, då jag tycker olivoljan är en för tung olja för håret. Som ni vet så kan man inte bestämma vilket fett i tvålen som blir just överfettningen – utan det blir en blandning av alla fetterna i tvålen (vissa fetter förtvålas snabbare än andra, så liten procentuellt skillnad är det såklart, men det är överkurs).
3. De har ämnen som är anpassade till hårbotten (mer om det i beskrivningarna av respektive schampotvål).
4. Jag tillsätter Natriumlaktat i mina schampotvålar. Natriumlaktat är ett salt utvunnet ur mjöksyra och det är en helt underbar ingrediens att ha i tvål av två anledningar – det är en suverän återfuktare (som Glycerinet) och eftersom det är ett salt, så ger det även en hårdare tvål. Nackdelen är att salt (i motsats till socker) dödar lite av löddret, men som tur är så behövs det väldigt lite.

Sammanfattning – mina schampotvålar är mindre feta, innehåller lite andra fetter och har fler ingredienser som är bra för just hårbotten och hårsäckarna.

 

Kärlaiksäpple

Kärlaiksäpple är min första schampotvål, den skapade jag när jag nyss hade fått barn, då jag läste på flaskan med barnschampo vad den innehöll och blev rent ut sagt förfärad.

Kärlaiksäpple är mild och snäll och helt doftfri (men det är ändå den tvål jag tycker doftar godast då Äpplecidervinägern ger den en lite syrlig doft)

Äppelcidervinäger (ÄCV) är bra för hårbotten, den har svampdödande egenskaper och är antibakteriell så jag har den som vätskebas i min tvål (det innebär att det är den vätskan jag löser upp Natriumhydroxiden med). Den vanligaste frågan jag får är om ÄCV sänker pH-värdet i tvålen eftersom ÄCV är en syra (pH 2-3). Men nej, ÄCV påverkar inte den färdiga tvålen på så sätt – utan den neutraliserar en liten del av Hydroxiden redan innan förtvålningsprocessen sätter igång och gör därför tvålen lite mer överfettad. Det är någonting man måste ha i åtanke när man gör en tvål som man har tänkt ska ha en viss överfettningsprocent men samtidigt innehålla syra i någon form.

Men nog om kemi!

Kärlaiksäpple är en väldigt enkel tvål, föutom ÄCV, innehåller den inga speciella ingredienser, den är gjord på Kokosolja för rengöringen, Rapsolja för att den är så snäll och återfettande mot hårbotten, Ricinolja för lödder och Kakaosmör för att det är ett fett rikt på Polyfenoler (en antioxidant som finns i Retinol bland annat) och E-vitamin – som tillsammans är bland det bästa man kan ha på huden för cellproduktion, elasticitet och skydd mot fria radikaler. Kakaosmör är också väldigt återfettande så man måste anpassa mängden (speciellt i en schampotvål) – man vill ju inte ha tungt hår.

TIPS! Jag kan verkligen rekommendera er som gör egna hudprodukter, som kroppssmör, krämer och salvor – att ha 5-10% Kakaosmör i dem (inte mer, för då kan det täppa igen porerna) – det är en rent magisk råvara.

När jag skrev det här inlägget, kom jag fram till att jag såklart måste sälja Kakaosmör så ni kan använda det i era egna blandningar. HÄR hittar du Kakaosmör i webbutiken.

Kärlaiksäpple var länge min enda schampotvål, och den passar ju de flesta hår och hårbottnar – den är dessutom väldigt bra om man är nybörjare och inte vet vilken tvål man ska ha – då behöver håret vänja sig först och det spelar egentligen ingen roll vilken schampotvål man börjar med. Kälaiksäpple ligger mitt emellan Ölskäum och Sylke i överfettning.

 

Ölskäum

Ölskäum började – som så många av mina tvålar, som ett experiment. Kan man tillsätta ingredienser till en schampotvål som lindrar besvär i hårbotten?

Ni som har följt mig ett tag, vet ju att om man ska tillskriva sina tvålar någon som helst medicinsk effekt, så måste tvålarna testas för det. Jag får inte skriva att min tvål kan hjälpa mot kli i hårbotten till exempel – om jag inte skickat in tvålen till ett laboratorium som utfört tester och de testerna i sin tur bevisat att tvålen gör det. Ni kan ju tänka er vad såna tester kostar.

Men att jag inte får marknadsföra mina tvålar med några som helt medicinska egenskaper gör ingenting – så länge ni som använder dem är nöjda. Sen om det ni berättar att ni blivit hjälpta med era hårbottenproblem beror på mina schampotvålar eller det faktum att ni slutat med alla hemska kemikalier kommersiellt schampo innehåller vet jag inte – men jag hoppas det är lite på grund av mina tvålar i alla fall.

Så vad kan man tillföra en tvål med så högt pH-värde (9-10) att den egentligen inte alls borde vara hudvänlig? Det var det jag ville ta reda på när jag började ta fram receptet på Ölskäum.

Jag började med Öl – känd schampoingrediens sen länge. Men varför? Öl innehåller vitaminer och protein. Vitaminer vet vi kan tränga igenom hårbotten – men kan protein det? Nej, protein har för stor molekylär struktur. Men håret då – det består ju av nästan rent protein? Japp, men det är ett speciellt proteinet som heter Keratin. Proteinet i öl kommer från säd och jäst – inte samma sak. Det enda protein som hårstrået kan ta upp och bli stärkt av, är Keratin – men det måste vara mänskligt Keratin – så strunta i att köpa svindyra Keratinbehandlingar för håret – det keratinet (om det ens finns nåt i produkten) är antingen syntetiskt, eller utvunnet av animaliska produkter (slaktavfall oftast) och har ingen som helst effekt på håret.

MEN, proteinet i öl kan ge lite glans till håret, och det sägs även kunna förstärka hårfärgen och ta bort statisk elektricitet i håret – och det är ju bra.

Öl är dessutom cirkulationsökande, vilket kan stimulera håråterväxten.

Honung är en annan ingrediens jag gärna har i mina tvålar, eftersom jag är biodlare. Honung har två fördelar i tvål – dels är honung socker, vilket ger ett hårdare och stabilare lödder. Men honung är också bra för huden, dels är den antibakteriell, dels är den en naturlig återfuktare.

Ölskäum innehåller även ägg, vilka innehåller vitamin A och E, samt folsyra – vilka är alla bra för hårbotten, främst genom att stimulera blodcirkulation och cellåterbildning – något som minskar med åldern.

Eterisk olja av Cederträ hjälper mot håravfall och stimulerar håråterväxten, vilket även Lavendeln gör.

Fetterna i Ölskäum är Rapsolja, Kokosolja, Hampfröolja och Kakaosmör. Hampfröoljan valde jag för att den är känd för att lindra kliande hårbotten och kan hjälpa mot eksem. Ölskäum är min fetaste schampotvål och passar dig som har lite torr hårbotten.

 

Sylke u Rosenmarin

Sylke är min Pippi Långstrumptvål – Pippi Långstrump i den bemärkelsen att när Tommy frågar henne om hon kan spela piano svarar hon ”Hur ska jag kunna veta det, när jag aldrig har försökt?”.

Och man kan ju inte göra en schampotvål baserad på Sheasmör sa alla förståsigpåare – men hur kan jag veta det när jag aldrig försökt? Och varför kan man inte det? Jo, för att Sheasmör är väldigt fett, och skulle alltså innebära att man får en tvål som är för fet och som gör håret tungt.

Men molekylärt sett är sheasmörs fettsammansättning lättare för huden att ta upp än t.ex. olivoljans. Så som vanligt handlar det bara om att ha rätt sammansättning av fetter i rätt proportioner. Jag löste det genom att para ihop Sheasmöret med den lätta rapsoljan och kokosolja (som nästan rak motsats till Sheasmöret är väldigt rengörande i tvålform) och såklart Ricin för lödder. Neemolja är den magiska ingrediensen i Sylke, en indisk örtolja som använts inom Ayurvedisk hudvård i tusentals år. Oljan som är grönaktig, tjock och trögflytande med en tung doft av parfym och kärr (spännande kombo, näsan ryser varje gång), lindrar besvär i hårbotten och är läkande.

Även Sylke innehåller honung från mina bin, men den coolaste ingrediensen kanske är all Rosmarin. Rosmarin, denna enkla kryddväxt som får mat att smaka himmelskt – är också väldigt bra för håret. Du kan göra ett te på Rosmarin och skölja igenom håret med, massera in det i hårbotten och det kan både stimulera bildandet av nya hårstrån och förhindra håravfall. Jag har rosmarinte som vätskebas i Sylke, och även eterisk olja av Rosmarin.

Sylke är grön tack vare alger (och Neemolja), som är rika på mineralerna selen, magnesium och koppar som hjälper till att rensa bort avlagringar och mjäll från hårsäckarna. Alger är även de bra för håråterväxten och kan hjälpa till att mildra håravfall.

De som ger namn till Sylke förutom Rosmarin, är äkta silkesfribrer (Silke heter Sylke på Gutamål). Fibrerna kommer från Tussah- eller Mullbärssilke.

Silke har väldigt starka fibrer och i en tvål ger de glans till håret och kan även göra håret lättare att reda ut då ett hårstrå täckt av silke blir lite glättigare.

Sylke är min minst feta schampotvål (men på grund av Sheasmöret upplevs tvålen inte som uttorkande).

Jag hoppas du tyckte om att läsa om mina schampotvålar, glöm inte att du kan läsa mer på respektive produkt i webbutiken och mer om hår i mina blogginlägg: